Blogginlägg (17)
Galaxie
Nu är det inte direkt efter hemkomsten från Oldtimer Grand Prix, men ändå.
Dimman lamslog även detta år hela tävlingen. Tidsträningen på lördagen ställdes in när Eifelbergens nyckfulla väder slog till. Det betydde att jag även denna gång blev tvungen att starta racet utan en meter i bilen. I normala sammanhang en oacceptabel situation, men vad faen, så var det nu.
Dessutom fick vi rödflagg efter två pace-varv med meddelandet att vi nu plötsligt skulle ha stående start. Kul, men ännu en parameter som inte testats.
Kom i alla fall väg hyggligt från 9:e startposition och låg 6:a på första varvet med fingrarna mentalt känsligt ute. Missade lite i en utgång och tappade några placeringar, tog igen ett par och hade sedan ett ensamt race på väg mot en 10:e plats. Hade inte kunnat hänga med ändå, då motståndet i bromspedalen började att mjukna betänkligt efter halv distans. Körde med pumpbroms och försiktighet resten av loppet och då sätter man inga snabba tider. Det är lite bökigt att köra med läckande höger frambroms med 550 hk och 1 600 kg i en gammal bil från 1963, som lätt masar sig över 260 km/h...
Måste helt enkelt få göra det här racet ännu en gång, 3:e gången gillt. Vi får väl se!
Dimman lamslog även detta år hela tävlingen. Tidsträningen på lördagen ställdes in när Eifelbergens nyckfulla väder slog till. Det betydde att jag även denna gång blev tvungen att starta racet utan en meter i bilen. I normala sammanhang en oacceptabel situation, men vad faen, så var det nu.
Dessutom fick vi rödflagg efter två pace-varv med meddelandet att vi nu plötsligt skulle ha stående start. Kul, men ännu en parameter som inte testats.
Kom i alla fall väg hyggligt från 9:e startposition och låg 6:a på första varvet med fingrarna mentalt känsligt ute. Missade lite i en utgång och tappade några placeringar, tog igen ett par och hade sedan ett ensamt race på väg mot en 10:e plats. Hade inte kunnat hänga med ändå, då motståndet i bromspedalen började att mjukna betänkligt efter halv distans. Körde med pumpbroms och försiktighet resten av loppet och då sätter man inga snabba tider. Det är lite bökigt att köra med läckande höger frambroms med 550 hk och 1 600 kg i en gammal bil från 1963, som lätt masar sig över 260 km/h...
Måste helt enkelt få göra det här racet ännu en gång, 3:e gången gillt. Vi får väl se!
Peter Sundfeldt |
2009-08-14 10:31
| 4 kommentarer
Kommentera
Sträckkörning
Hemma igen från Tjeckien. Gjorde en lätt tokig sträckkörning genom Tyskland med skåpet. 17 1/2 timme från Most till Ugglarp i Halland med en något ökad marschfart från 80-85 km/h till svindlande 85-90 km/h. Någon topp på 100 km/h nåddes även emellanåt. Men annars var det charmigt att låta Loranga (skåpet, alltså) umgås med tusentals kompisar (3 300 bilar och 8 000 personer) på Hippdrom Most. Tjeckisk kvalitetsöl förstås till bra pris och Citroën A-modeller (2CV) i alla skepnader. Hade ett litet publicistiskt uppdrag i att helt enkelt leta originalbilar, orörda som renoverade. Och det flödar inte av dem direkt, även om de fanns. Mitt skåp är ju trots allt en av dem, originalbilarna.
Och skåpet gick problemfritt både dit och hem, och hem fick det som sagt jobba hårt. Satte dit en elektronisk tändning under vistelsen och har fått lite mer vrid och stabilare tomgång. För att inte tala om bättre bränsleförbrukning, 0,64 är inte så pissigt med den aerodynamiken.
På fredag far vi till Oldtimer Grand Prix på Nürburgring och historisk racing med Ford Galaxie-63:an. Missar den fria torsdagsträningen då jag inte kan ta med TV-utrustningen förrän torsdag kväll. Men det ordnar sig nog, har ju kört både bil och bana tidigare. Fast det hade varit gott att slipa in formen. Återkommer därifrån eller direkt efter hemkomst till Sverige.
Och skåpet gick problemfritt både dit och hem, och hem fick det som sagt jobba hårt. Satte dit en elektronisk tändning under vistelsen och har fått lite mer vrid och stabilare tomgång. För att inte tala om bättre bränsleförbrukning, 0,64 är inte så pissigt med den aerodynamiken.
På fredag far vi till Oldtimer Grand Prix på Nürburgring och historisk racing med Ford Galaxie-63:an. Missar den fria torsdagsträningen då jag inte kan ta med TV-utrustningen förrän torsdag kväll. Men det ordnar sig nog, har ju kört både bil och bana tidigare. Fast det hade varit gott att slipa in formen. Återkommer därifrån eller direkt efter hemkomst till Sverige.
Peter Sundfeldt |
2009-08-05 23:32
| 2 kommentarer
Kommentera
På väg
Är på väg till Most i Tjeckien och World meeting of Citroen 2CV friends med mitt orange 2CV-skåp. Just sitter jag på ett café i Bauhaus-museet i Dessau. Bauhaus-rörelsen kan sägas vara funkis-designens vagga och Bertoni som ritade 2CV:n inspirerades av Bauhaus-designens värderingar, det vill säga funktion och form.
Hoppas kunna koppla upp min egen dator för lite bilder och text senare. Allt gott i 80-85 km med ett skönt gung. Men de gamla stenlagda gatorna från före kriget är svåra även för en mjuk fjädring. Öst är fortfarande inte väst.
Hoppas kunna koppla upp min egen dator för lite bilder och text senare. Allt gott i 80-85 km med ett skönt gung. Men de gamla stenlagda gatorna från före kriget är svåra även för en mjuk fjädring. Öst är fortfarande inte väst.
Peter Sundfeldt |
2009-07-26 12:56
Kommentera
Racerjänkarjärnet
Fick klart häromdagen med Dunlop som däckssponsor till Oldtimer GP på Nürburgring den 7-9/8. Därmed blev det också klart att jag ska få revansch från samma tävling för två år sedan. Då var jag anmäld ihop med bilägaren Peter Kaiser, en körde racet på lördagen och den andra på söndagen. Och vilken bil se'n, en gigantisk Ford Galaxie från 1963. Stenhård banracer som faktiskt tog hem BTCC just 1963.
Träningen började lite tveksamt när diffen som just monterats i, var felaktigt justerad. Minst sagt. Fick köra med enhjulsdrift på tidsträningen och lunkade runt ett fullt varv för att överhuvudtaget få en tid. Och det var första gången jag körde bilen överhuvudtaget.
Startade långt bak i ett startfält på över 40 bilar. Tog 18 placeringar de första varven, men se'n... Bilen började att gå sämre och tappa effekt, kollade temp och tryck, och alla värden var ok. Fortsatte därför tävlingen, men på näst sista varvet hänger sig gasen på trean fullt ut mot bakre rakan. Styr av rakt fram med fullt rattutslag i en grusfålla, får ur växeln och slår av huvudströmmen. När det är dags för bärgning frågar funktionärerna om jag kan köra själv tillbaka när de dragit upp bilen ur gruset. Nej,nej gasen har hängt sig, säger jag samtidigt som jag demonstrativt petar på pedalen med foten. Plopp, så åker den upp! Kör långsamt in i depån och förklarar problemen för Kaiser. Svaren var lite jobbiga, kan man säga utan att överdriva. Skruven till fördelaren hade lossnat lite och därmed ställt om tändningen... ok... och så nästa grej... skruven till luftrenaren har lossnat och renaren trillar ned på gasreglaget kilas det fast i fullt spjäll. Så var det, och därför är det dags för revansch! Och i år delar jag bilen med Stig Blomqvist som körde den förra året. Ska bli kul att ta del av Mästers kunskap. Återkommer i detta ämne senare.
Träningen började lite tveksamt när diffen som just monterats i, var felaktigt justerad. Minst sagt. Fick köra med enhjulsdrift på tidsträningen och lunkade runt ett fullt varv för att överhuvudtaget få en tid. Och det var första gången jag körde bilen överhuvudtaget.
Startade långt bak i ett startfält på över 40 bilar. Tog 18 placeringar de första varven, men se'n... Bilen började att gå sämre och tappa effekt, kollade temp och tryck, och alla värden var ok. Fortsatte därför tävlingen, men på näst sista varvet hänger sig gasen på trean fullt ut mot bakre rakan. Styr av rakt fram med fullt rattutslag i en grusfålla, får ur växeln och slår av huvudströmmen. När det är dags för bärgning frågar funktionärerna om jag kan köra själv tillbaka när de dragit upp bilen ur gruset. Nej,nej gasen har hängt sig, säger jag samtidigt som jag demonstrativt petar på pedalen med foten. Plopp, så åker den upp! Kör långsamt in i depån och förklarar problemen för Kaiser. Svaren var lite jobbiga, kan man säga utan att överdriva. Skruven till fördelaren hade lossnat lite och därmed ställt om tändningen... ok... och så nästa grej... skruven till luftrenaren har lossnat och renaren trillar ned på gasreglaget kilas det fast i fullt spjäll. Så var det, och därför är det dags för revansch! Och i år delar jag bilen med Stig Blomqvist som körde den förra året. Ska bli kul att ta del av Mästers kunskap. Återkommer i detta ämne senare.
Peter Sundfeldt |
2009-07-17 23:31
Kommentera
GT-R-feeling
Vilken dj-a bil det är, GT-R:n! Ett bra val Micke, och prisvärt också. Nu är det bara en provkörare till som ska köra din bil, se'n blir det stor service och... nya däck! De jag körde på igår var rätt slitna, men hade ändå bra grepp på banan. Och det var mest i den snabba högern på baksidan som bilen visade sin aerodynamiska storhet. Där satt det i som i vilken bra racerbil som helst, det är en förbannat fin känsla att ha rejält med så där go' effekt och ett bra aerodynamiskt grepp. På en produktionsbil för gatan, nota bene. Understyrningen ut ur den förhållandevis skarpa högerböjen (med Falkenbergsbanan mått mätt!) ut på rakan kunde till viss del kompenseras med gaspådrag som fyrhjuls-drog bilen ur böjen. Annars är det bestående intrycket att kompetensen hos en så pass tung bil kan vara så skarp på banan. 49,8-tiden, som vi ändå satte med ett lite för sent(!) bromsmisstag på rakan, skulle säkert kunna putsas ordentligt med förfinad attack och fräschare däck.
Kul också att Gaute tittade förbi, han skötte tacksamt nog vår racelogg ((har inte riktigt själv koll på den, måste skaffa mig det snart!) och körde filmbil med sin Passat med den äran.
Och Micke, dina trollramsor hade nog effekt, för att trots att jag fick ha bilen till på förmiddagen idag, lämnade jag ändå igen den vid 17.30-tiden. Satte mig i mitt 33-hästars 2CV-skåp och gungade upp till Fjällbacka i regnkvällen i de gula lampornas bleka sken.
Känns alltid gott att lämna igen så'na här bilar som GT-R helskinnade. Och nu är den som sagt snart din på riktigt. Grattis och kör djävligt bra!
Kul också att Gaute tittade förbi, han skötte tacksamt nog vår racelogg ((har inte riktigt själv koll på den, måste skaffa mig det snart!) och körde filmbil med sin Passat med den äran.
Och Micke, dina trollramsor hade nog effekt, för att trots att jag fick ha bilen till på förmiddagen idag, lämnade jag ändå igen den vid 17.30-tiden. Satte mig i mitt 33-hästars 2CV-skåp och gungade upp till Fjällbacka i regnkvällen i de gula lampornas bleka sken.
Känns alltid gott att lämna igen så'na här bilar som GT-R helskinnade. Och nu är den som sagt snart din på riktigt. Grattis och kör djävligt bra!
Peter Sundfeldt |
2009-07-07 09:35
| 2 kommentarer
Kommentera
Nissan GT-R
Fick en fin bok i posten för några dagar sedan, med åtföljande brev:
"Hej! För ett tag sedan provkörde du supersportbilen Nissan GT-R. Vad jag förstår var detta en positiv upplevelse, med risk för att använda en underdrift"...
Nja, jag ska köra och spela in den i morgon måndag 6/7, men tack ändå, och nog tror jag att det blir en positiv upplevelse!
Boken öppnar med siffrorna 7.29.03, som är tiden bilen satte runt Ringen för drygt ett år sedan. Nu har tiden putsats till 7.26.70, och det anges också i brevet, "Trevligt nog är tiden i boken redan slagen, Nissan GT-R:s senaste tid på..."
Dessutom ringde Mr Persbrandt häromdagen och kommenderade försiktighet med hans bil! Jodå, jag ska ta det proffsigt och bara vara nära gränsen lite... För just det här exemplaret ska väl smaka Ringen inom en snar framtid, kan jag tänka mig.
Om förresten någon här på forumet är i närheten av Falkenbergsbanan i morgon mellan 10.00-13.00 är ni välkomna att hälsa på.
I boken är det gott om fläskiga uttryck med vit text på svart botten. Till exempel, "Release an irresistible force" där motorn kommenteras. "More important than the absolute power, is the manner in which it is delivered", berättar chefsingenjören Kazutoshi Mizuno. Absolut, greppet är allt. Men varför gjorde de då raskt en V-Spec med 520 hk och lättad 90 kg? Den är man ju lite nyfiken på. Också.
Vi får se i morgon, berättar mer då eller på tisdag. Falkenberg är inte Ringen, men det är Sveriges snabbaste racerbana!
"Hej! För ett tag sedan provkörde du supersportbilen Nissan GT-R. Vad jag förstår var detta en positiv upplevelse, med risk för att använda en underdrift"...
Nja, jag ska köra och spela in den i morgon måndag 6/7, men tack ändå, och nog tror jag att det blir en positiv upplevelse!
Boken öppnar med siffrorna 7.29.03, som är tiden bilen satte runt Ringen för drygt ett år sedan. Nu har tiden putsats till 7.26.70, och det anges också i brevet, "Trevligt nog är tiden i boken redan slagen, Nissan GT-R:s senaste tid på..."
Dessutom ringde Mr Persbrandt häromdagen och kommenderade försiktighet med hans bil! Jodå, jag ska ta det proffsigt och bara vara nära gränsen lite... För just det här exemplaret ska väl smaka Ringen inom en snar framtid, kan jag tänka mig.
Om förresten någon här på forumet är i närheten av Falkenbergsbanan i morgon mellan 10.00-13.00 är ni välkomna att hälsa på.
I boken är det gott om fläskiga uttryck med vit text på svart botten. Till exempel, "Release an irresistible force" där motorn kommenteras. "More important than the absolute power, is the manner in which it is delivered", berättar chefsingenjören Kazutoshi Mizuno. Absolut, greppet är allt. Men varför gjorde de då raskt en V-Spec med 520 hk och lättad 90 kg? Den är man ju lite nyfiken på. Också.
Vi får se i morgon, berättar mer då eller på tisdag. Falkenberg är inte Ringen, men det är Sveriges snabbaste racerbana!
Peter Sundfeldt |
2009-07-05 21:09
| 5 kommentarer
Kommentera
Time Attack på Mantorp
Det har skrivits mycket på olika forum om Porschen som satte en fin tid på Mantorp igår. Och visst var det en bra tid för en gatbil om än med klistriga R-däck, 1.21.7. Alx Danielsson gjorde ett svinsnyggt jobb och satte tiden direkt, just som en förare ska kunna göra vid ett rätt tillfälle motsvarande en tid på en tidsträning inför ett race. "Här är möjligheten, du har två varv på dig att ta till vara den möjligheten".
Körde själv bilen några varv för ombordkamera-material, exteriört och interiört, och även om det är en sanslöst explosiv kraft i SMR:s (står för Supramannen Racing) GT2:a, finns fortfarande den där mysiga GT2-känslan kvar. Den där känslan som gör att 996 GT2 är en så'n körbar best.
Vi spelade in hela dagen och nu har vi material för att starta en Time Attack-serie i Motorjournalen, i programmet och på en förhoppningsvis kommande sajt för MJ. Anders Fransson och Jocke Mangs kunde inte vara med igår, tyvärr, då vi hade tänkt att BMW:n och Porschen skulle utgöra duell som startade Time Attack-utmaningen i MJ. Nu blev inte så dumt ändå, och när vi tittade på materialet idag såg det väldigt bra ut. Och Alx pratade på bra i ombordkameran!
Som sagt, handsken är kastad och nästa gång blir det väl Loaded som vi kör och spelar in... kanske tillsammans med ännu en utmanare. Någon som känner sig manad?
Körde själv bilen några varv för ombordkamera-material, exteriört och interiört, och även om det är en sanslöst explosiv kraft i SMR:s (står för Supramannen Racing) GT2:a, finns fortfarande den där mysiga GT2-känslan kvar. Den där känslan som gör att 996 GT2 är en så'n körbar best.
Vi spelade in hela dagen och nu har vi material för att starta en Time Attack-serie i Motorjournalen, i programmet och på en förhoppningsvis kommande sajt för MJ. Anders Fransson och Jocke Mangs kunde inte vara med igår, tyvärr, då vi hade tänkt att BMW:n och Porschen skulle utgöra duell som startade Time Attack-utmaningen i MJ. Nu blev inte så dumt ändå, och när vi tittade på materialet idag såg det väldigt bra ut. Och Alx pratade på bra i ombordkameran!
Som sagt, handsken är kastad och nästa gång blir det väl Loaded som vi kör och spelar in... kanske tillsammans med ännu en utmanare. Någon som känner sig manad?
Peter Sundfeldt |
2009-07-02 22:53
Kommentera
Gripen del 2
Nu finns båda delarna av Gripen-flygningen och förberedelserna på YouTube. Mina första tuben-uppladdningar! Den andra delen och länken ligger här.
Peter Sundfeldt |
2009-06-24 01:53
Kommentera
Gripen
När jag häromdagen talade med Peter Ternström om blogg och ämnen, och jag nämnde en JAS 39 Gripen-flygning jag gjorde i Motorjournalen för några år sedan, utbrast han: "Va', har du flugit Gripen?"
Vad fasen, tänkte jag, här har du bett mig att skriva på AutoLife och du vet inte om det fräckaste reportaget jag någonsin har gjort. Ternström, för bövelen, då måste jag skriva om det här!
Och så är det ju, alla har ju inte och har inte haft Kanal 5/9, men ändå. Det jobbet är mitt värsta skrytreportage som jag kommer ha med mig hela livet. Typ Kersti Adams-Rays Beatles-intervju och Robert Collins volt med A-klass! Faen, enligt flygvapnet jag är fortfarande den enda civlist som flugit Gripen obegränsat, det vill säga att vi kunde dra maxbelastning när som helst under passet. Jag flög med den i motorkretsar inte helt okände Peter Lindén och det var också han drev frågan inifrån. Från flygvapenchefen hade vi ett snabbt gillande, men det var det där med kamera ombord. Det tog några månader och 9 namnunderskrifter, sen hade vi dedikerat plan i en månad. Ett formellt flygutprovartillstånd på Bertil 06, med ett titanfäste monterat för kameran. JAS 39 B, det vill säga ett tvåsitsigt. Alla tvåsitsiga är krigsplacerade och har en i skarpt läge en slags stridsledare i baksits.
Tränade hårt med en personlig tränare i dess rätta bemärkelse i 3 månader för att kunna klara kraven och testade mig för 9G i 10 sekunder i en humancentrifug på Karolinska Institutet. Att sitta 25 minuter i slungan i konstant 1,4 G, och köra ett gäng olika cykler i 6, 7, 8 och till slut 9G var något av det mest fysiskt jobbiga jag någonsin gjort. Men träningen och den mentala viljan gav resultat, jag klarade att hålla de gråa fälten i ögonen stången vid 8G och fick lov att göra ett försök på 9. Jag gjorde allt jag tränat för; andningen, tekniken och viljan. Kände det gråa komma, höll emot med andning och muskelanspänning. Fixade det och när adrenalinet rinner ut är belöningen total. Men som Lindén sa, hade vi sagt 15 sekunder hade du suttit 15 sekunder! Det är så mycket som sitter i huvudet, i den mentala biten.
Själva flygningen blev sedan den riktiga belöningen, hade kamera sittande i hela tiden. Flög ett riktigt uppdrag, släppte en fiktiv bombkapsel mot ett mjukt mål vid en långsmal sjö i norra Värmland, fick spaka själv på hög höjd och gjorde ett 90 graders upptag från 50 m i 900 km/h upp till 8 000 meter. Då var det raket-feeling!
Människan är aldrig så effektiv som när det gäller att förgöra sig själv och Gripen är inget undantag. Men om man bara ser flyplanet som något det bara är, ett imponerande fordon som ändå en människa ska bemästra, då blir hela grejen lättare att ta till sig. För det är inte själva flygningen som är svår med 39:an, det är att tveklöst kunna hantera systemet och planet under press som visar storheten hos piloten.
Vad fasen, tänkte jag, här har du bett mig att skriva på AutoLife och du vet inte om det fräckaste reportaget jag någonsin har gjort. Ternström, för bövelen, då måste jag skriva om det här!
Och så är det ju, alla har ju inte och har inte haft Kanal 5/9, men ändå. Det jobbet är mitt värsta skrytreportage som jag kommer ha med mig hela livet. Typ Kersti Adams-Rays Beatles-intervju och Robert Collins volt med A-klass! Faen, enligt flygvapnet jag är fortfarande den enda civlist som flugit Gripen obegränsat, det vill säga att vi kunde dra maxbelastning när som helst under passet. Jag flög med den i motorkretsar inte helt okände Peter Lindén och det var också han drev frågan inifrån. Från flygvapenchefen hade vi ett snabbt gillande, men det var det där med kamera ombord. Det tog några månader och 9 namnunderskrifter, sen hade vi dedikerat plan i en månad. Ett formellt flygutprovartillstånd på Bertil 06, med ett titanfäste monterat för kameran. JAS 39 B, det vill säga ett tvåsitsigt. Alla tvåsitsiga är krigsplacerade och har en i skarpt läge en slags stridsledare i baksits.
Tränade hårt med en personlig tränare i dess rätta bemärkelse i 3 månader för att kunna klara kraven och testade mig för 9G i 10 sekunder i en humancentrifug på Karolinska Institutet. Att sitta 25 minuter i slungan i konstant 1,4 G, och köra ett gäng olika cykler i 6, 7, 8 och till slut 9G var något av det mest fysiskt jobbiga jag någonsin gjort. Men träningen och den mentala viljan gav resultat, jag klarade att hålla de gråa fälten i ögonen stången vid 8G och fick lov att göra ett försök på 9. Jag gjorde allt jag tränat för; andningen, tekniken och viljan. Kände det gråa komma, höll emot med andning och muskelanspänning. Fixade det och när adrenalinet rinner ut är belöningen total. Men som Lindén sa, hade vi sagt 15 sekunder hade du suttit 15 sekunder! Det är så mycket som sitter i huvudet, i den mentala biten.
Själva flygningen blev sedan den riktiga belöningen, hade kamera sittande i hela tiden. Flög ett riktigt uppdrag, släppte en fiktiv bombkapsel mot ett mjukt mål vid en långsmal sjö i norra Värmland, fick spaka själv på hög höjd och gjorde ett 90 graders upptag från 50 m i 900 km/h upp till 8 000 meter. Då var det raket-feeling!
Människan är aldrig så effektiv som när det gäller att förgöra sig själv och Gripen är inget undantag. Men om man bara ser flyplanet som något det bara är, ett imponerande fordon som ändå en människa ska bemästra, då blir hela grejen lättare att ta till sig. För det är inte själva flygningen som är svår med 39:an, det är att tveklöst kunna hantera systemet och planet under press som visar storheten hos piloten.
Peter Sundfeldt |
2009-06-22 15:12
| 6 kommentarer
Kommentera
Svensk bilfabrik
För en bilentusiast är nyheten om Koenigsegg och SAAB svinkul, men för ekonomi-logiska individer väl insatta i den tvivelaktiga konstformen "business", framstår den möjligen som lite tveksam. Men det skiter vi i nu, vi glädjer oss i stället över att SAAB förhoppningsvis slipper ur en amerikansk byråkrati till en miljö där kommunikationen är rakare. Min övertygelse grundar sig på känslomässiga grunder, men även med en erfarenhet från när jag spelade in Ängelholmsföretagets racerbil, CCGT, på Falkenbergs motorbana en vacker vårdag för drygt ett år sedan.
Normalt föregås körning av en riktig racerbil av förberedelser som kännetecknas av noggrannhet och ett visst mått av nödvändig omständlighet. Bilen kom till banan i ett prydligt täckt släp, men han som körde var ingen mekaniker med en fin, rejsig och avancerad verktygsuppsättning i skåpet. Nej, han var bara just chaufför. Christian von Koenigsegg kom själv i sin tjänste-Subarau och han hade minsann med sig en... lufttrycksmätare. Vi kollade luftrycket i däcken och Christian menade att nu är det bara att köra. Och det gjorde jag. Hela dagen. Inspelningarna gick smidigt och vi justerade bara just lufttrycket och hällde i soppa. Det var allt.
Körmässigt var det en väldigt trevlig och snabb dag, men rent logiskt borde det inte vara så lätt. Fast det var det!
Kanske kan Koenigsegg överföra den smidigheten till Trollhättans svenska bilfabrik och återupprätta SAAB-varumärkets värde med dess fräcka Oppfinnar-Jocke-mentalitet och historia. Det hoppas jag på.
Normalt föregås körning av en riktig racerbil av förberedelser som kännetecknas av noggrannhet och ett visst mått av nödvändig omständlighet. Bilen kom till banan i ett prydligt täckt släp, men han som körde var ingen mekaniker med en fin, rejsig och avancerad verktygsuppsättning i skåpet. Nej, han var bara just chaufför. Christian von Koenigsegg kom själv i sin tjänste-Subarau och han hade minsann med sig en... lufttrycksmätare. Vi kollade luftrycket i däcken och Christian menade att nu är det bara att köra. Och det gjorde jag. Hela dagen. Inspelningarna gick smidigt och vi justerade bara just lufttrycket och hällde i soppa. Det var allt.
Körmässigt var det en väldigt trevlig och snabb dag, men rent logiskt borde det inte vara så lätt. Fast det var det!
Kanske kan Koenigsegg överföra den smidigheten till Trollhättans svenska bilfabrik och återupprätta SAAB-varumärkets värde med dess fräcka Oppfinnar-Jocke-mentalitet och historia. Det hoppas jag på.
Peter Sundfeldt |
2009-06-12 12:20
| 1 kommentar
Kommentera













