Glömt?
Ej registrerad? - Att registrera sig är helt gratis och tar mindre än en minut | Registrera mig
Medlemmar : Fredrik Forssén
Översikt Logg Blogg Bilder Bilar Event Varvtider Kontaktinfo
Blogginlägg (1)
Oväntad adrenalinkick på Nurburgringdebut. Jaha ! Då har man varit i Tyskland i en vecka och tillbringat några dagar på en av världens farligaste bana "gröna helvetet" som Jackie Stewart en gång i tiden döpte den till.

Under dessa år man har hållit på med denna underbara men svindyra hobby så har många talat om för mig hur underbar denna bana är och att det är bara nått man måste ha upplevt innan man dör. Men jag har aldrig kunnat fattat vad dom snackat om.

Jo, jag menar, för att en bana skall kunna bli riktigt rolig så måste man inom en överskådlig framtid kunna lära sig banan i sin helhet, då menar jag allt inte bara när det går höger och vänster.

Men hur i h-vete ska det gå till? när fanskapet nästan har fler kurvor än vad alla svenska banor har tillsammans, dessutom har den en väldigt hög genomsnittshastighet och det i kombination med att enda alternativet förutom en smal, ojämn och helt nerklottrad asfaltremsa är ett 1,5 meter högt stålräcke……hmmm, det är väl som att be om problem?

Man har ju ändå lyssnat på folk som med en helt överväldigad entusiasm berättat om detaljerna om denna bana och även träffat människor som hellre föredrar att transportera sig 160mil för att i bästa fall riskera att bli ruinerad än att hålla sig i Sverige........ nått speciellt måste det ändå vara har man ju konstaterat.

Ja, så sommaren 2011 efter sisådär 20000 bankilometer de senaste tre åren på vanliga racingbanor mestadels i sverige, började jag ge vika för grupptrycket och började fundera på allvar att ta mig ner dit.

Tanken var från början att åka ner dit redan förra hösta och hyra en bil för att känna på banan, men tyvärr han jag inte med det. Istället bestämde jag mig i vinter för att åka med på "Granturismo Nurburgring 2012" som enligt många är ett av de bästa Ringeneventen man kan delta i.

Så hela vintern har man sugit in så mycket information som möjligt om banan genom utfrågningar av erfarna personer, Youtube filmer till förbannelse jag gick t.o.m och köpte en Playstation 3 konsol inkl Granturismo 5 och försökt att åtminstone lära mig när de går höger eller vänster.

Den 31 Mars 2012 rullade jag och farsan ner mot Tyskland. Jag hade i ärlighetens namn inga förväntningar alls inte ens att jag skulle komma hem levande ;-/.

Efter 31 timmars resa inkl en hotellnatt i Helsingborg anlände vi kl 22.30 på Söndagen till Dorint Hotell som ligger i precis anslutning till startrakan på Gp-slingan, inga sovmornar här direkt kan jag säga….. wrommm….. wromm kl 8:00 varje morgon när race-stallen började sin arbetsdag. :-D

Körning började egentligen inte förens på tisdagen så vi hade en hel dag off på måndagen som vi skulle använda till att vila upp oss och bekanta oss med området.
Istället fick jag höra att det var turistkörning på Nordslingan den dagen så det var ju inget snack om vad vi skulle göra den dagen, även fast jag vet att farsan som är lite försiktig och orolig av sig hellre hade sett att vi skulle ha nöjt oss med att bara stå i depån och titta på när de andra körde.

Men jag var råladdad och självklart skulle vi ut och ta några varv.

Jag är normalt aldrig särskilt nervös inför banträffar, men den dagen var annorlunda.

Ruggigt förvirrad och en jobbigt pirrig känsla i kroppen men ändå med stor förväntan försökte man gå igenom den vanliga checklista som gås igenom inför varje bandag, kolla oljan, hjulbultar, däcktryck, personlig utrustning, ta reda på regler, nödnummer och inhandla körpass mm.

Så, då var allt klart för premiären, en snabbfika sen ner i bilen på med bältena och i med ettans växel.
Brum brum full fart ut ur depån, under bron förbi Tiergarten i knappa 200km/h och upp mot T13 solen skiner och sikten är bra, Hmmm det här verkar ju lugnt än så länge, full kontroll på bilen och allt verkar som vanligt trots första körningen 2012.

Skarp aningen feldoserad vänster……. Helvete vad det lutar neråt, såhär såg det inte ut på dataspelet. Snabb lång höger som i slutet kniper åt,,,, den kunde jag iaf! rätt hög fart men håller igen lite trots att jag vet att man kan ligga i rätt hårt där.
Nu börjar det som överaskade mig mest. Pang, pang hopp och studs, ratten rycker och sliter nått grönjävligt, bilen spårar kraftigt på sina ställen, shit det här kommer bli en jobbig resa. Hmm bara 1,8 mil kvar :-/

Vänster, höger, vänster, genom Hatzenbach kommer ner till Hocheichen´s långsamma höger och en svag skymd doserad vänster. Jag vet innan jag ser nått att nu kommer det gå fort nerför mot Quiddelbacher Höhe. Bara ett litet problem när jag far ner på 5ans växel i runda 190km/t och 8000rpm på varvräknaren hur ska jag få i 6an, jag har egentligen ingen lust att släppa ratten, det studsar o far alldeles för mycket. Tar ett stenhårt grepp om ratten med vänster hand släpper höger hand och gör nog min snabbaste växling någonsin pang 6an i……pust.

Upp över krönet igenom Quiddelbacher och vidare mot Flugplatz, ner mot Schwedenkreuz med plattan i botten, -shit vad snabb den här banan är, tänker jag även fast jag håller igen endel. När jag börjar närma mig nästa backkrön strax innan Schwdenkreuz i drygt 200km/t, känner jag en viss osäkerhet hur det ser ut bakom backkrönet och släpper gasen påtagligt ända ner till 150/140km/t.

Nu kommer hittills det värsta jag varit med om, plattan i botten ut ur Aremberg och ner mot en vansinnigt brant nerförsbacke som leder till Fuchsröhre. Nästa full gas svag vänster, höger vänster, räcket är nära och jag vågar inte trycka på så himla mycket mer nu (170-180km/t) för asfalten är oerhört ojämn och bilen spårar nått helt otroligt, rullar (170km/t) ner för resterande Fuchsröhre.
Pust… efter kompressionen och den extremt branta uppförsbacken och snabb skymd vänster så känns allt mycket bättre, jämnare asfalt plus att jag känner igen mig igen.

Nu går det i stort sett ständigt nerför och allt känns bra, förhållandevist bra flyt för att vara första varvet. Anländer ner mot byn efter Wehrseifen och sen en kort men brant uppförsbacke mitt i en högersväng, ooops…. aningen hjulspinn och bakhjulsläpp i utgången av Exmuhle.

Full gas, bra sikt, slät asfalt och nerförsbacken igen. Anar en svag vänster längre ner, släpper gasen för en halv sekund, på med stödgas och svänger in i kurvan……… áha en kort rakstäcka igen full gas och sen en hård inbromsning in i Bergwerk , sen apex, full gas igen och brant uppför en kort stund, sen flackar det ut igen och fotsätter med en svag, lång, hackig vänster med dålig sikt och spårig/ojämn asfalt mer än 180/190 vågar jag mig inte på för tillfället….. Willkommen in der Hölle igen.

Kesselchen och klostertal som egentligen är ett enda långt fullgas parti men som jag nöjer mig med att ta i 190km/t som senare avslutas med en hård inbromsning och en nästa 180gr högerkurva med grymt bra grepp i. Uppför en kort brant backe upp mot Karusellen, väl där slänger jag mig in i bankningen……….. HEEEEEELVETE, jag tror hela bilen skall ramla ihop i varenda beståndsdel inkl min armar, shit det här var det värsta jag har varit med om –fan tar det aldrig slut med överraskningar?, jag måste nog in i depån och kolla om det finns nån skruv på bilen som fortfarande sitter fast ;-)

Fullfart svagt uppför igen, nu kommer vi in i ett parti som jag tror passar Ariel Atom bättre, betydligt lägre medelhastighet med kurvor hela tiden.
Problemet nu är den lokala kuperingen, det går snabbt upp och ner hela tiden under korta sträckor, skymda backkrön och kurvor är mer regel än undantag här.

Wippermann, Eschbach…. lång svår vänster med dåligt fäste och brant nerför, ner mot en skarp höger, Oooops nu gäller det att inte åka av och sätta bilen i räcket, för bakom staketet står det ett 50-tal blodtörstiga åskådare och bara väntar på att med blixtens fart gör dig till Youtube-kändis med sina Iphones.
Höger och uppåt in i Brunnchen och det fortsätter med skymda backkrön men nu med lite högre tempo som bara eskalerar och slutar egentligen med ett fullfarts parti vid Pflanzgarten. (dock inte jag vid tillfället).
Sen avslutas skräckresan med ännu en mördande betongbankad idiotvänster.

De resterande höger kurvorna var ganska lugna och sköna innan man kommer ut på den vansinnigt långa raksträckan där man näppeligen ser slutet på den trots klar sikt.

Väl inne i depån får jag uppleva ett nästa drogat tillstånd, jag sitter kvar i bilen ett tag och undrar vad det var som hände och vart tog all kraft vägen? Armarna är som spagetti, nacken värker och ytliga lokala smärtor i ryggen särskilt höger skuldra, Fan har jag åkt på spö eller?

Men nu förstår jag alla ni som har försökt att övertyga mig om denna drog kallad Nurburgring Nordschleife.
Här har ni ett filmklipp

Vi syns snart i depån igen.
// Fredrik

Bifogad video

Bifogade bilder

Bild 1
Anmäl
Fredrik Forssén | 2012-12-09 12:45
Kommentera

Annonser Annonsera