Blogginlägg (35)
Nytt jobb och Opeln är grymt snabb i regn!
säsongen är över nu, Opeln körde jag och Mattias på finalracet av 4h i ösregn på knutstorp, det såg riktigt bra ut för oss! Vi satte snabbaste tid av alla 28bilar på träningen och under tävlingen körde vi upp oss bra, från 23:e startruta låg vi 5a efter 1 timme och 40minuter när hjullagret skar och bakhjulet lossnade på krönet.. som tur var lyckades jag hålla styr på skutan och haltade i depå, men det var färdigkört.
Imorgon är min sista dag på jobbet som Racingmekaniker. jag väljer att gå tillbaka till standardbilar, om än en exklusiv skara röda bilar.
Jag går från ett drömjobb till ett annat så att säga!
Kan knappt vänta tills jag får byta 12 tändstift, eller byta kamrem på en rakställd mittmotor... ;)
Imorgon är min sista dag på jobbet som Racingmekaniker. jag väljer att gå tillbaka till standardbilar, om än en exklusiv skara röda bilar.
Jag går från ett drömjobb till ett annat så att säga!
Kan knappt vänta tills jag får byta 12 tändstift, eller byta kamrem på en rakställd mittmotor... ;)
Fabian Hallbom |
18
oktober
kl 23:24
Kommentera
Winning isn't everything, it's the only thing.
I Januari i år blev det verklighet, jag började heltid med motorsport. något som innefattade enormt mycket arbete, bilar skulle tas fram och byggas på mycket begränsad personalstyrka. motgång efter motgång övervanns men med en vecka kvar till första testet såg det väldigt mörkt ut, bara en eller kanske två bilar av fyra skulle bli klara i tid. Vi jobbade så mycket att det egentligen inte ens var lönt att åka hem för att sova, men ändå körde jag hem 8 mil enkel för att åtminstone få träffa min sambo 5-10minuter innan jag däckade i någon timme innan jag behövde gå upp igen.
Med lite förstärkning fick vi precis ihop alla fyra bilar till testdagarna och efter ytterligare en veckas hårt arbete att förfina och lösa de tillfälliga lösningarna inför första tävlingen så hade jag och mina ihärdiga kollegor jobbat 1½-2månad i sträck. Belöningen blev att alla fyra bilar tog sig i mål utan några haverier.
När första tävlingen var avklarad så kunde man andas ut lite, nu kunde jag stänga av roboten i mig och börja kämpa för seger. Någon sa en gång, "Ingen förare är bättre än den bil de kör". Mitt jobb är att se till att bilen är hållbar och har exakt rätt inställning och att min förare kan lita på bilen. Och jag älskar mitt jobb. den sanna glädjen är när man efter hårt arbete, långa dagar och nätter, äntligen vinner, när vi meckare, däcksgubben, ingenjören och föraren får allt att lira tillsammans och få till det perfekta rejset. Vinst, det är det som driver oss.
Med lite förstärkning fick vi precis ihop alla fyra bilar till testdagarna och efter ytterligare en veckas hårt arbete att förfina och lösa de tillfälliga lösningarna inför första tävlingen så hade jag och mina ihärdiga kollegor jobbat 1½-2månad i sträck. Belöningen blev att alla fyra bilar tog sig i mål utan några haverier.
När första tävlingen var avklarad så kunde man andas ut lite, nu kunde jag stänga av roboten i mig och börja kämpa för seger. Någon sa en gång, "Ingen förare är bättre än den bil de kör". Mitt jobb är att se till att bilen är hållbar och har exakt rätt inställning och att min förare kan lita på bilen. Och jag älskar mitt jobb. den sanna glädjen är när man efter hårt arbete, långa dagar och nätter, äntligen vinner, när vi meckare, däcksgubben, ingenjören och föraren får allt att lira tillsammans och få till det perfekta rejset. Vinst, det är det som driver oss.
Fabian Hallbom |
12
augusti
kl 23:33
Kommentera
är tillbaka igen!
Det var länge sedan jag skrev här, men jag tänkte ta upp tråden igen. Jag jobbar idag heltid med racing i ett av få svenska team som har möjlighet till det. Förbannat kul är det!Opeln har genomgått en uppgradering och det närmar sig premiär. Uppdateringar inom kort...
Fabian Hallbom |
04
augusti
kl 23:56
Kommentera
Reflektioner av mitt racing-år 2010
Året 2010 har varit förbaskat kul. En bra uppföjlning till 2009, som går att läsa i min krönika här, se första blogginlägget.
En av medlemmarna i Team Blyfot drog sig tillbaka vilket öppnade för en ny deltagare. Oscar dök upp från ingenstans och inte bara blev en del av Team Blyfot, utan även en mycket god kamrat utanför banan.
Siktet inför 2010 sattes att köra en hel säsong i HT2 och jag prioriterade detta över andra evenemang.
Under året så förbättrade vi Opeln så den skulle bli konkurrenskraftig i toppen, bromsar och motor byttes ut och efter några tävlingar fyllda med barnsjukdomar blev det äntligen pallplats i finalen på Karlskoga Motorstadion i oktober.
Även om jag prioriterade den egna "karriären" så fick jag tid över till att skruva i större klasser även i år.
Micke, som jag skruvade för i STCC 2009, körde första deltävlingen i Swedish GT tillsammans med Alexander Haegermark med sin 996 GT3 på Anderstorp under Kristi Himmelsfärds helgen.
Trots snabbare bilar i fältet lyckades Alexander kvala till Pole Position.
En incident mellan vår 996 och Fredrik Larssons 997 i Heat 1 gjorde att båda bröt. Till Heat 2 satt Larsson i ny bil, även denna en 997, och vi hade lyckats laga vår 996. Anderstorps snabba kurvor och långa raksträckor gjorde den modernare 997:an till fördel och vi kom i mål på en tredjeplats. Med de förutsättningarna vi hade var vi mer än nöjda!
När Micke valde att inte köra mer i Swedish GT så stod jag bara med en räserbil i händerna, vår gamla Opel. Även om den fick all kärlek den behövde kände jag att racing på hobbynivå inte räckte, jag ville engagera mig mer i professionell racing och det närmsta som låg till hands utan att uppoffra mer av min fritid, som redan var fullbokad, var att bli funktionär på en STCC tävling. Sagt och gjort, på andra deltävlingen på Knutstorp ställde hela Team Blyfot upp som bärgare. En rolig, bra erfarenhet och bra team-buildning.
Så under året 2010 har jag lyckats få inblick i racing som publik, funktionär, mekare och förare. Det gör det lättare att förstå helheten i regler och straffbedömningar.
Så 2011, vad händer då?
Opeln kommer att renoveras upp till bra standard igen och delta på någon tävling under året, vilka är inte bestämt ännu.
Jag ska försöka köra på Nürburgring innan de eventuellt går i konkurs och Gotland Ring står även på "vill köra"-listan.
Men allt det här ovan kommer i skuggan av STCC, för jag håller på att diskutera med ett av topp-teamen om att få skruva för dem under tävlingshelgerna 2011.
Gott nytt år, för det ska jag minsann ha!
En av medlemmarna i Team Blyfot drog sig tillbaka vilket öppnade för en ny deltagare. Oscar dök upp från ingenstans och inte bara blev en del av Team Blyfot, utan även en mycket god kamrat utanför banan.
Siktet inför 2010 sattes att köra en hel säsong i HT2 och jag prioriterade detta över andra evenemang.
Under året så förbättrade vi Opeln så den skulle bli konkurrenskraftig i toppen, bromsar och motor byttes ut och efter några tävlingar fyllda med barnsjukdomar blev det äntligen pallplats i finalen på Karlskoga Motorstadion i oktober.
Även om jag prioriterade den egna "karriären" så fick jag tid över till att skruva i större klasser även i år.
Micke, som jag skruvade för i STCC 2009, körde första deltävlingen i Swedish GT tillsammans med Alexander Haegermark med sin 996 GT3 på Anderstorp under Kristi Himmelsfärds helgen.
Trots snabbare bilar i fältet lyckades Alexander kvala till Pole Position.
En incident mellan vår 996 och Fredrik Larssons 997 i Heat 1 gjorde att båda bröt. Till Heat 2 satt Larsson i ny bil, även denna en 997, och vi hade lyckats laga vår 996. Anderstorps snabba kurvor och långa raksträckor gjorde den modernare 997:an till fördel och vi kom i mål på en tredjeplats. Med de förutsättningarna vi hade var vi mer än nöjda!
När Micke valde att inte köra mer i Swedish GT så stod jag bara med en räserbil i händerna, vår gamla Opel. Även om den fick all kärlek den behövde kände jag att racing på hobbynivå inte räckte, jag ville engagera mig mer i professionell racing och det närmsta som låg till hands utan att uppoffra mer av min fritid, som redan var fullbokad, var att bli funktionär på en STCC tävling. Sagt och gjort, på andra deltävlingen på Knutstorp ställde hela Team Blyfot upp som bärgare. En rolig, bra erfarenhet och bra team-buildning.
Så under året 2010 har jag lyckats få inblick i racing som publik, funktionär, mekare och förare. Det gör det lättare att förstå helheten i regler och straffbedömningar.
Så 2011, vad händer då?
Opeln kommer att renoveras upp till bra standard igen och delta på någon tävling under året, vilka är inte bestämt ännu.
Jag ska försöka köra på Nürburgring innan de eventuellt går i konkurs och Gotland Ring står även på "vill köra"-listan.
Men allt det här ovan kommer i skuggan av STCC, för jag håller på att diskutera med ett av topp-teamen om att få skruva för dem under tävlingshelgerna 2011.
Gott nytt år, för det ska jag minsann ha!
Bifogade bilder
Fabian Hallbom |
2010-12-31 12:02
Kommentera
I väntan på besked
Mitt liv står på paus.
Jag väntar besked, och har gjort det sedan flera månader tillbaka, om ett jobb på annan ort. Om jag får positivt besked så är jag beredd att säga upp mig, min lägenhet och packa mina tillhörigheter på en vecka och flytta. samtidigt måste jag hitta boende, organisera flyttlass och försöka lindra den ekonomiska smällen med dubbla hyror så mycket jag kan.
Sedan i slutet av juli har jag varit förberedd på ett alternativt liv och planerat om för var dag allt eftersom förutsättningarna förändras i vardagen.
Nu, 4 månader senare börjar den psykiska stressen kännas av. Jag har inte kunnat planera mer än en månad i förväg och inte vågat påbörja något jag inte vet om jag hinner avsluta. Jag har regelbunden kontakt med företaget och jag vet att det är nära ett beslut om jag kommer bli anställd eller inte, men det har varit så i flera veckor nu.
Jag vet inte ens om jag har möjlighet att fira jul med min familj, får jag jobbet kommer jag kanske flytta då, eller rent av redan vara iväg på tjänsteresa.
Paradoxalt har jag redan slutat på min nuvarande arbetsplats mentalt sett, samtidigt som jag tar större och större ansvar och gör långsiktiga investeringar och beslut för firman. Nu är det ett jobb där jag inte är oersättlig på något sätt, (ironiskt nog ringde chefen mig nu och bad mig att komma in akut och jobba, en lördag) men vi har utvecklat en väldigt hög och annorlunda servicenivå som inte liknar våra konkurrenters.
Att hitta någon lika engagerad och flexibel är nog svårt för firman.
Nu ska jag iväg och jobba så jag hinner inte reflektera mer över min situation idag. Jag fortsätter att planera dubbelliv så länge, för jag vill verkligen ha det där jobbet.
Jag väntar besked, och har gjort det sedan flera månader tillbaka, om ett jobb på annan ort. Om jag får positivt besked så är jag beredd att säga upp mig, min lägenhet och packa mina tillhörigheter på en vecka och flytta. samtidigt måste jag hitta boende, organisera flyttlass och försöka lindra den ekonomiska smällen med dubbla hyror så mycket jag kan.
Sedan i slutet av juli har jag varit förberedd på ett alternativt liv och planerat om för var dag allt eftersom förutsättningarna förändras i vardagen.
Nu, 4 månader senare börjar den psykiska stressen kännas av. Jag har inte kunnat planera mer än en månad i förväg och inte vågat påbörja något jag inte vet om jag hinner avsluta. Jag har regelbunden kontakt med företaget och jag vet att det är nära ett beslut om jag kommer bli anställd eller inte, men det har varit så i flera veckor nu.
Jag vet inte ens om jag har möjlighet att fira jul med min familj, får jag jobbet kommer jag kanske flytta då, eller rent av redan vara iväg på tjänsteresa.
Paradoxalt har jag redan slutat på min nuvarande arbetsplats mentalt sett, samtidigt som jag tar större och större ansvar och gör långsiktiga investeringar och beslut för firman. Nu är det ett jobb där jag inte är oersättlig på något sätt, (ironiskt nog ringde chefen mig nu och bad mig att komma in akut och jobba, en lördag) men vi har utvecklat en väldigt hög och annorlunda servicenivå som inte liknar våra konkurrenters.
Att hitta någon lika engagerad och flexibel är nog svårt för firman.
Nu ska jag iväg och jobba så jag hinner inte reflektera mer över min situation idag. Jag fortsätter att planera dubbelliv så länge, för jag vill verkligen ha det där jobbet.
Fabian Hallbom |
2010-11-20 12:48
Kommentera
Funderingar kring Vinterdepression
I och med att Oktober slutade och den stora visaren på klockan skruvades tillbaka ett varv tog racing-säsongen defenetivt slut. Synonymt med mörker och brist på racing brukar vara vinterdepression.
Det finns dock lite knep för att hålla gnistan vid liv.
Om det är för kallt och dåligt väder för att köra med en racingbil på bana, vad gör man då? -Bjuder in Svenska Land Rover Klubben till att köra i terrängen runt Knutstorp. På vägen runt stannar man vid hårnålen och skjuter lerduvor. En rolig och annorlunda aktivitet på min hemma-bana.
Ett annat knep är att inte sluta köra. Är det fel säsong för racing, då får man väl flytta in? 4timmars långlopp med Opeln på sommaren, 3 timmars långlopp med hyrkart på vintern! klockren aktivitet i skala 1:2 som håller ångan uppe inför nästa års racing i skala 1:1.
Ett tredje knep att lura vinterdepressionen är förnekelse. Istället för att gå i garaget och planera och förbereda inför nästa års säsong glömmer man bara bort att man sysslar med racing. Åk hem, hitta på något annat som fördriver tiden och vägra titta ut genom fönstret, ut i det kala, mörka landskapet.
Det sistnämnda knepet fungerar troligen inte i längden. Fördelarna är att jag numera kan sitta hemma i soffan i över 2½timme utan att få panik av att jag måste göra någonting, men jag är rädd att försoffa mig, att inte ha ork att göra något kul och produktivt. För där har jag varit en gång i mitt liv och jag vill defenetivt inte dit igen.
Denna kontrast av att alltid vara i farten, alltid köra eller skruva på någon bil till att sitta hemma och pyssla med husliga saker i något som brukade vara en övernattningslägenhet för några veckor sedan, kan man kalla ett dubbelliv. Ett dubbelliv jag inte ens är säker på att jag gillar.
Det teoretiska svaret på problemet är kanske att flytta söderut där man kan pyssla med racing året runt, men teori fungerar inte alltid i praktiken...
Ses vi på nästa 3timmars på Gokart City i Malmö?
Det finns dock lite knep för att hålla gnistan vid liv.
Om det är för kallt och dåligt väder för att köra med en racingbil på bana, vad gör man då? -Bjuder in Svenska Land Rover Klubben till att köra i terrängen runt Knutstorp. På vägen runt stannar man vid hårnålen och skjuter lerduvor. En rolig och annorlunda aktivitet på min hemma-bana.
Ett annat knep är att inte sluta köra. Är det fel säsong för racing, då får man väl flytta in? 4timmars långlopp med Opeln på sommaren, 3 timmars långlopp med hyrkart på vintern! klockren aktivitet i skala 1:2 som håller ångan uppe inför nästa års racing i skala 1:1.
Ett tredje knep att lura vinterdepressionen är förnekelse. Istället för att gå i garaget och planera och förbereda inför nästa års säsong glömmer man bara bort att man sysslar med racing. Åk hem, hitta på något annat som fördriver tiden och vägra titta ut genom fönstret, ut i det kala, mörka landskapet.
Det sistnämnda knepet fungerar troligen inte i längden. Fördelarna är att jag numera kan sitta hemma i soffan i över 2½timme utan att få panik av att jag måste göra någonting, men jag är rädd att försoffa mig, att inte ha ork att göra något kul och produktivt. För där har jag varit en gång i mitt liv och jag vill defenetivt inte dit igen.
Denna kontrast av att alltid vara i farten, alltid köra eller skruva på någon bil till att sitta hemma och pyssla med husliga saker i något som brukade vara en övernattningslägenhet för några veckor sedan, kan man kalla ett dubbelliv. Ett dubbelliv jag inte ens är säker på att jag gillar.
Det teoretiska svaret på problemet är kanske att flytta söderut där man kan pyssla med racing året runt, men teori fungerar inte alltid i praktiken...
Ses vi på nästa 3timmars på Gokart City i Malmö?
Fabian Hallbom |
2010-11-03 22:42
Kommentera
Okunnig lortgris eller fordonstekniker?
Mitt yrke har ett så dåligt rykte att jag nästan skäms för min vardagssyssla. Ordet "bilmekaniker" klingar dåligt hos folk, det är en allmän uppfattning att en bilmekaniker är en okunnig lortgris, en arbetsmyra som är oflexibel, klär sig inte anständigt och har inget intresse av kultur. Det är inget kul fack att hamna i.
För 40 år sedan var det kanske så. Det var simpla bilar, det var ganska lätt att lära sig hur ett fordon fungerade, det var de som kanske inte hade råd eller ork att utbilda sig vidare som hamnade på ett verkstadsgolv.
Till viss del stämmer det än idag, fordonsprogrammet på gymnasiet är lätt att komma in på, intagningspoängen är låga pga yrkets rykte och därefter är utbildningen inte eftertraktat. därav hamnar många av dem som inte klarar sig in någon annanstans på just fordonsprogrammet, skolans rötägg. De värsta brukar dock hamna hos arbetsförmedlingen efter studenten då de inte klarar av att vara på en arbetsplats.
Men en del hamnar ute på stora verkstäder där de försvinner in i mängden och de håller sig till att göra service och bromsbyten, sådant som går att göra på rutin och inte kräver någon tankeverksamhet.
Vi andra som bryr oss om vårat arbete måste lära oss hur alla system fungerar för att förstå hur fel kan uppstå. Idag krävs det enormt mycket mer kunskap än för 40 år sedan. Då var det en motor med förgasare, ett enkelt elsystem och på sin höjd en A/C anläggning.
Idag så måste man kunna allt om en bil. A/C, elsystem, elektronik, datorkunskap, karosseri, aerodynamik för att felsöka vindbrus, pneumatik för luftfjädringar, sprängämnen för att förstå airbags, radar tillhörande farthållare, med mera.
Speciellt den elektroniska biten har varit en enorm utveckling de senaste 20 åren.
För att få det i perspektiv, har du problem med din bil så lämnar du den till till exempel mig, oavsett om det är elfel, läckande vindruta eller läckage från kylaren.
I jämförelse med ett hus, har du elfel, ringer du efter en elektriker, läckage från taket ringer du en takläggare, läcker det från vasken är det rörmokarens område.
Med ett sådant brett kunskapsområde så är det fel att kalla sig en bilmekaniker, fordonstekniker är ett mer korrekt benämning. Nu är jag anställd som tekniker på min arbetsplats, men det är likaså min bäste vän som är CNC-operatör i trä-industrin. Fortsätter utvecklingen av fordon som den gjort de senaste decenniet så borde man inom några år kalla sig för "fordonsingejör".
Jag måste också inflika att jag tycker att lönerna inte har hängt med utvecklingen är galet, de fackliga höjningarna har varit låga medans timdebiteringar har rusat i höjden, i storstäderna är det inte ovanligt att en verkstad tar 1900kr timmen inklusive moms. Det innebär att min timlön är 7,5% av den timdebiteringen. Nu jobbar jag i en lite mindre storstad så vår timdebitering är 1250kr inkl. moms, min lön blir då 11,5% av detta. i siffror är det 143kr/h vilket är mycket bra för min ålder i min bransch. Det motsvarar en mekaniker med 15-20års erfarenhet, motsvarande mina fem år av erfarenhet.
När någon frågar mig vad jag jobbar med och jag säger fordonstekniker, så är det ingen som riktigt förstår vad jag gör, säger jag bilmekaniker så går hissen hela vägen upp. Reaktionen jag får då är "Aha." och så är det slutpratat, jag får stämpeln "okunnig lortgris" stämplat i pannan.
Det blir jag fruktansvärt frusterad över och jag nästan skäms över mitt yrke på grund av detta.
Ena sidan av mig vill fortsätta vara fordonstekniker, andra sidan vill ta mig bort ifrån det dåligt betalda yrket med dåligt rykte. Det är ett svårt val när jag trivs bra med det jag håller på med samtidigt som jag vill utvecklas och få en rättvis lön för det jag gör och kan. En väg att gå för mig är att jobba inom bilsporten, något jag brinner enormt mycket. Men att jobba heltid med bilsport i Sverige är få förunnat.
Hoppas att ni som läser det här flyttar mig och mina likvärdiga kollegor från facket "okunnig lortgris" till facket "fordonstekniker", en liten skillnad med stor innebörd.
För 40 år sedan var det kanske så. Det var simpla bilar, det var ganska lätt att lära sig hur ett fordon fungerade, det var de som kanske inte hade råd eller ork att utbilda sig vidare som hamnade på ett verkstadsgolv.
Till viss del stämmer det än idag, fordonsprogrammet på gymnasiet är lätt att komma in på, intagningspoängen är låga pga yrkets rykte och därefter är utbildningen inte eftertraktat. därav hamnar många av dem som inte klarar sig in någon annanstans på just fordonsprogrammet, skolans rötägg. De värsta brukar dock hamna hos arbetsförmedlingen efter studenten då de inte klarar av att vara på en arbetsplats.
Men en del hamnar ute på stora verkstäder där de försvinner in i mängden och de håller sig till att göra service och bromsbyten, sådant som går att göra på rutin och inte kräver någon tankeverksamhet.
Vi andra som bryr oss om vårat arbete måste lära oss hur alla system fungerar för att förstå hur fel kan uppstå. Idag krävs det enormt mycket mer kunskap än för 40 år sedan. Då var det en motor med förgasare, ett enkelt elsystem och på sin höjd en A/C anläggning.
Idag så måste man kunna allt om en bil. A/C, elsystem, elektronik, datorkunskap, karosseri, aerodynamik för att felsöka vindbrus, pneumatik för luftfjädringar, sprängämnen för att förstå airbags, radar tillhörande farthållare, med mera.
Speciellt den elektroniska biten har varit en enorm utveckling de senaste 20 åren.
För att få det i perspektiv, har du problem med din bil så lämnar du den till till exempel mig, oavsett om det är elfel, läckande vindruta eller läckage från kylaren.
I jämförelse med ett hus, har du elfel, ringer du efter en elektriker, läckage från taket ringer du en takläggare, läcker det från vasken är det rörmokarens område.
Med ett sådant brett kunskapsområde så är det fel att kalla sig en bilmekaniker, fordonstekniker är ett mer korrekt benämning. Nu är jag anställd som tekniker på min arbetsplats, men det är likaså min bäste vän som är CNC-operatör i trä-industrin. Fortsätter utvecklingen av fordon som den gjort de senaste decenniet så borde man inom några år kalla sig för "fordonsingejör".
Jag måste också inflika att jag tycker att lönerna inte har hängt med utvecklingen är galet, de fackliga höjningarna har varit låga medans timdebiteringar har rusat i höjden, i storstäderna är det inte ovanligt att en verkstad tar 1900kr timmen inklusive moms. Det innebär att min timlön är 7,5% av den timdebiteringen. Nu jobbar jag i en lite mindre storstad så vår timdebitering är 1250kr inkl. moms, min lön blir då 11,5% av detta. i siffror är det 143kr/h vilket är mycket bra för min ålder i min bransch. Det motsvarar en mekaniker med 15-20års erfarenhet, motsvarande mina fem år av erfarenhet.
När någon frågar mig vad jag jobbar med och jag säger fordonstekniker, så är det ingen som riktigt förstår vad jag gör, säger jag bilmekaniker så går hissen hela vägen upp. Reaktionen jag får då är "Aha." och så är det slutpratat, jag får stämpeln "okunnig lortgris" stämplat i pannan.
Det blir jag fruktansvärt frusterad över och jag nästan skäms över mitt yrke på grund av detta.
Ena sidan av mig vill fortsätta vara fordonstekniker, andra sidan vill ta mig bort ifrån det dåligt betalda yrket med dåligt rykte. Det är ett svårt val när jag trivs bra med det jag håller på med samtidigt som jag vill utvecklas och få en rättvis lön för det jag gör och kan. En väg att gå för mig är att jobba inom bilsporten, något jag brinner enormt mycket. Men att jobba heltid med bilsport i Sverige är få förunnat.
Hoppas att ni som läser det här flyttar mig och mina likvärdiga kollegor från facket "okunnig lortgris" till facket "fordonstekniker", en liten skillnad med stor innebörd.
Bifogade bilder
Fabian Hallbom |
2010-07-24 22:31
| 2 kommentarer
Kommentera
Provkört Korv1
Idag fick jag möjligheten att köra en Corvette C6 Z51 och mina fördomar mot amerikanska bilar blev något punterade. det är fortfarande en tungstyrd muskelbil, men med R-däck så överraskar styrning och väghållning mina förväntningar. Det första som överraskade var utväxlingen, jag fick känslan av att den är optimerad för att marcha runt 220 snarare än 150 som europeiska bilar känns utväxlade för. 2000rpm i sexans växel resulterar (i teorin? ;) ) runt 180km/h...
I jämförelse med Jaguar XK-R som jag har kört en del, känns Corvetten tyngre att svänga runt med trots att den är ca 100kg lättare, kvalitén är plastigare men och andra sidan så är corvetten mer ärlig med manuell låda och mer känsla av att uppmuntra till aktiv körning då XK känns mer allround och aningen för civiliserad.
Med annan hjulinställning (mer av både camber och caster), lite mer lättjobbad växellåda och mindre ratt så hade Corvetten kännts mera agile. Idag visste den inte om den ville vara en dragster eller svängjänk.
I jämförelse med Jaguar XK-R som jag har kört en del, känns Corvetten tyngre att svänga runt med trots att den är ca 100kg lättare, kvalitén är plastigare men och andra sidan så är corvetten mer ärlig med manuell låda och mer känsla av att uppmuntra till aktiv körning då XK känns mer allround och aningen för civiliserad.
Med annan hjulinställning (mer av både camber och caster), lite mer lättjobbad växellåda och mindre ratt så hade Corvetten kännts mera agile. Idag visste den inte om den ville vara en dragster eller svängjänk.
Fabian Hallbom |
2010-06-02 22:55
Kommentera
Mycket rejs blir det!
Det känns ordentligt att säsongen tagit fart nu. På sistone har jag varit i verkstan mer eller mindre varannan dag och skruvat med GT3an, för att vara klar inför Anderstorp i helgen som var och ställa upp i Swedish GT. Innan vi åkte hann vi med att testa bilen på Knutstorp för att få lite varv i bilen och träna förarbyte.
Som mekaniker var det roligt på Anderstorp, en lång kväll med förberedelser att få ordning på setupen för Pirellidäcken resulterade i pole position. en närkontakt med annan bil gjorde dock att vi fick bryta och jobba hårt med att få ordning på bilen till rejs 2, där vi tog 3e plats.
På vägen hem plockade jag upp en Jaguar XK-R 2010 års modell som skulle hämtas hem till arbetsgivaren i Helsingborg. Mycket trevlig bil det där :)
Idag tisdag så blev det kundaktivitet med jobbet, dvs provkörningar med bla XK-R, XF-R och nya Jaguar XJ. En årlig tradition är att ha denna aktivitet på Knutstorp, så det var som att komma "hem" igen. Kunderna fick åka med på bana, prova bilarna i omgivningarna och prova på att köra terräng med Land Rovers, vilket var mycket uppskattat.
Efteråt bar det av till Sturup Raceway och kvällsträning, en sponsor till Opeln skulle prova på bankörning och vi i teamet åkte ner för att ge en hjälpande hand.
På mindre än 4 veckor har jag varit på 4 olika svenska banor, nytt personbästa ;)
Om 2½vecka är det dags för mig att köra igen istället för att skruva, Falkenberg står på tur under nationaldagen.
Den här trenden med att besöka olika racingbanor gillar jag starkt!
Som mekaniker var det roligt på Anderstorp, en lång kväll med förberedelser att få ordning på setupen för Pirellidäcken resulterade i pole position. en närkontakt med annan bil gjorde dock att vi fick bryta och jobba hårt med att få ordning på bilen till rejs 2, där vi tog 3e plats.
På vägen hem plockade jag upp en Jaguar XK-R 2010 års modell som skulle hämtas hem till arbetsgivaren i Helsingborg. Mycket trevlig bil det där :)
Idag tisdag så blev det kundaktivitet med jobbet, dvs provkörningar med bla XK-R, XF-R och nya Jaguar XJ. En årlig tradition är att ha denna aktivitet på Knutstorp, så det var som att komma "hem" igen. Kunderna fick åka med på bana, prova bilarna i omgivningarna och prova på att köra terräng med Land Rovers, vilket var mycket uppskattat.
Efteråt bar det av till Sturup Raceway och kvällsträning, en sponsor till Opeln skulle prova på bankörning och vi i teamet åkte ner för att ge en hjälpande hand.
På mindre än 4 veckor har jag varit på 4 olika svenska banor, nytt personbästa ;)
Om 2½vecka är det dags för mig att köra igen istället för att skruva, Falkenberg står på tur under nationaldagen.
Den här trenden med att besöka olika racingbanor gillar jag starkt!
Fabian Hallbom |
2010-05-18 22:11
Kommentera
35 dagars transportsträcka.
Nu har det gått en vecka sedan jag körde på Kinnekulle.
Jag kommer till liv när jag är ute på banan och känner ett välbefinnande jag aldrig känner annars. Dagarna efter lever jag mentalt fortfarande kvar på banan och kör allt i repris i huvet om och om igen. men sen så ebbar det ut, jag återgår till verkligheten.
Nu går jag enbart och väntar på nästa tävling och det enda jag kan göra så länge är att finslipa på bilen så att nästa gång jag kör kanske blir en ännu större upplevelse än senast.
Jag faller ner i någon sorts läge där jag bara går och väntar, det spelar ingen större roll vad som händer, jag bara går och räknar ner till nästa gång det är tävling, när jag kan leva igen.
Idag är det 35 dagar tills det är dags att köra på Falkenberg, när jag vaknar till liv igen. 35 dagars transportsträcka.
Jag kommer till liv när jag är ute på banan och känner ett välbefinnande jag aldrig känner annars. Dagarna efter lever jag mentalt fortfarande kvar på banan och kör allt i repris i huvet om och om igen. men sen så ebbar det ut, jag återgår till verkligheten.
Nu går jag enbart och väntar på nästa tävling och det enda jag kan göra så länge är att finslipa på bilen så att nästa gång jag kör kanske blir en ännu större upplevelse än senast.
Jag faller ner i någon sorts läge där jag bara går och väntar, det spelar ingen större roll vad som händer, jag bara går och räknar ner till nästa gång det är tävling, när jag kan leva igen.
Idag är det 35 dagar tills det är dags att köra på Falkenberg, när jag vaknar till liv igen. 35 dagars transportsträcka.
Bifogade bilder
Fabian Hallbom |
2010-05-03 00:44
| 6 kommentarer
Kommentera
Sida 1 av 4
