Reportage Skriv kommentar
Fakta
Gran Turismo Nurburgring arrangeras av Gran Turismo Events med auto motor & sport som huvudpartner.
Samma gäng organiserar Gran Turismo Budapest och Gran Turismo Polonia
101 bilar deltog, varav de flesta från AutoLife.se
Snittvärde på deltagande bil: ca 800'000 kr
Billigaste bil: Fiat 126p - värde 6'000 kr
Dyraste bil: Ferrari 250TR - värde 7'000'000 Euro
För att läsa mer om arrangemanget, gå till www.gt-nurburgring.com
Efter lite velande på resväg valde jag och Erik Bjälkvall att ta vägen via Trelleborg. Vi startade 06.00 och det var ganska fritt på vägarna. Fartkamerafilen till TomTom:en var bra att ha…
TT-linefärjan var helt ok, men matfaciliteterna och Tax-free-shopen hade helt klart mer att önska. Champagne-urvalet var minst sagt torftigt, men vad mer kan man begära då de flesta som reser med färjan heter Günter, har mustasch och kör lastbil… Vi klev iland i Travemünde ca 21.30 och sedan brände vi vidare till vårt etappmål Hamburg.
Efter en rejäl frukost på SAS Radison i Hamburg, gasade vi på mot målet. Efter ändlösa vägarbeten, men ändå köfria tack och lov nådde vi vår destination NÜRBURGRING! Vädret var otroligt bra och lagom varmt, ca 24 grader. Nu kändes det som om vi var på hemmaplan. Vid turistinfarten mötte vi Gaute, Mikael P, Peter F och Tom B M, Mino med flera. Stämningen var på topp! Fort iväg till hotellet för att dumpa av allt bagage. Hotellrummet var väldigt trevligt och hade utsikt över GP-slingan, kunde inte bli bättre tänkte jag.
På hotellet Dorint bjöds det på buffé med massor av olika maträtter att välja mellan. Peter Ternström höll ett inspirerande tal om eventet och historien om hur det gick till att ro iland avtalet som första privata banhyrare.
Peter Ternström förtydligade förhållningsregeln med glimten i ögat att vi absolut inte fick överskrida en ljudnivå på 135 dB vilket motsvarar ett reaplan…! Kvällens överraskning var att Peter Ternström och Jens Sverdrup hade ordnat så att vi skulle få flyga helikopter över banan dagen efter. Jubel utbröt och anmälningslistorna fylldes snabbt på, för vem vill missa att se ringen från ovan?
Dag två
Brakfrukostbuffé. Fort iväg till banan för att ta de första varven med Porschen. Jag hade länge oroat mig inför premiärturen på banan med bilen. Jag har visserligen kört på ringen förut men aldrig med 911:an. Jag tänkte att jag skulle ta det lugnt så att jag inte skrotade bilen redan på första varvet, men när jag kom till första s-kurvan efter Fuchsröhre blev det lite svajigt med en sen inbromsning vilket resulterade i ett skutt upp på curbsen. Som tur var hände inget med bilen, men nog blev jag lite svettig på överläppen och fick rejält höjd puls. Efter ytterligare några varv började jag känna mig lite säkrare och kunde öka tempot markant utan att göra några äventyrliga manövrar.
This is the shit, tänkte jag. Lyckorusig rullade jag in i på parkeringen efter mina varv med Porschen. Som belöning åkte jag iväg till macken och köpte mig ett Nürburgring-märke att klistra fast på bilen. Nu har både jag och bilen varit på Nürburgring och ingen klistermärkespuritan kan någonsin ifrågasätta att jag har varit i det gröna helvetet och återkommit levande.
Strax innan lunch var det dags för busstransporten till helikoptern. Fyllda av förväntan klev vi in i helkoptern och jag hade turen att få platsen i framsätet bredvid piloten. Vi lättade snabbt från marken och gjorde några branta svängar över trädtopparna och det böljande landskapet. Utsikten var magisk. Piloten följde banan skickligt och för den som hade anlag för åksjuka fanns det fina påsar som Peter T hade försett oss med vid incheckning på hotellet.
Öhlins
Senare på kvällen bjöd Öhlins - partner till Gran Turismo Events - på mingelmat och föredrag om stötdämparteknologi på sitt testcenter i Nurburg. Ganska invecklat det här med stötdämperi. Jag fick för första gången i mitt liv se en Formula 1 stötdämpare och jag kunde inte i min vildaste fantasi föresälla mig hur liten och dyr en sådan är. Speciallegeringar och Titan kostar kulor. Det kostar att ligga på topp!
Dag tre
Upp i ottan för att in kolla banan. Den mycket rutinerade Ron från RSR, manade oss att ta det lugnt och att köra säkert. En massa bilar rullade iväg i konvoj till första stoppet som var Aremberg. Att det är betydligt brantare än vad man kan tro märkte vi när vi klev ur bilarna. Nästa stopp var Breidsheid-Ex-Müle som också är banans lägsta punkt. Vi åkte vidare till karusellen och kände på bankningen.
Därefter var det dags för några halvsnabba följa-John-varv och efter det var det FRI FART!!! Helt underbart.
Jag tyckte nog för ett litet tag att jag körde riktigt fort, men sedan blev jag blev omkörd av Micke Persbrant i sin röda GTR, suck, fan, Gunvald drog ifrån mig som en avlöning! Jag tröstade mig med tanken att han hade R-däck och en rad andra rejs-ursäkter som jag kunde komma på. Till min lycka blåste jag som tur var om ett gäng bilar och en och annan Porsche Turbo, så att helt misslyckad som racerförare var jag nog ändå inte.
Att köra många varv på ringen tar verkligen på krafterna så den rekorderliga rumpsteken på den klassiska restaurangen Pistenklause i Nürburg efteråt satt perfekt.
Efter dessa sagolika dagar på ringen var jag helt utmattad. Nu återstod bara den långa vägen hem via Hanover? och Travemünde. Ett sista ”gasa-allt-vad-det-går” hann vi med innan vi kom fram till färjan. 278 km/h på GPS:en kändes som en fin final innan de extremt seeega vägarna i Sverige. Ska det verkligen behöva vara så att man ska behöva krypa fram i 120 på spikraka trefiliga vägar?
Ett stort tack till Peter och Jens för ett mycket välordnat och supertrevligt event. Allting flöt på perfekt och stämningen var på topp hela tiden. Att sedan vädret var kanonbra med sol och värme gjorde ju inte saken sämre! Ni som inte var där missade någonting helt klart, men jag hoppas att få se er nästa år istället!
Nu drar vi till Budapest!
Det är egentligen bara att vända tillbaks till kontinenten. Om fyra veckor är det dags för Hungaroring och Gran Turismo Budapest. Tre dagar på en F1-bana och mycket bus i en riktig storstad med Stefan Annell.
Stort tack till Peter Stavling för text och till Peter Stavling och Erik Bjälkvall för bilder.
Bilder och eftersnack
Mer bilder från resan finns hos Marek P, Martin Czernik, Elin Johansson, Johan Rosenquist och Peter Stavling.
Eftersnackstråd hittar du här.
Vill man inte riskera sin fina sportbil kan jag varmt rekommendera att hyra en liten Swift eller liknande och utforska banan.
Har ingen större lust att missa detta om ni kör eventet igen, det vore ett misstag.