Dieselhuvud?

Blogginlägg Skriv kommentar

Hur hamnade jag i förarsätet på en Fiat? Jag som länge förespråkat japanskt och tyskt men ratat och nästan hånat de som fallit för den italienska charmen och designen. Jag har avfärdat Alfa- och Fiatägare som dumdristiga och garvat högljutt åt deras höga verkstadsnotor och långa driftstopp. Men lik förbannat sitter jag här i min nyinköpta Fiat Grande Punto från 2008 och trivs riktigt bra, mycket tack vare att den är utrustad med den snåla 1,3-liters miljöklassade turbodieseln som hittills dragit ca halvlitern per mil i blandad körning. De 75 hästarna och de 190 newtonmetrarna räcker faktiskt relativt bra till att transportera farkosten framåt, men raket är väl kanske inte det ord man först tänker på för att beskriva framfarten. Innerutrymmena är förvånansvärt bra och landsvägskörning klaras av med klart bättre komfort än min gamla Subaru Impreza. När jag knattrar fram längs Stockholms gator känner jag mig nästan lite självgod och präktig då jag tittar ut bland SUV:ar och Volvokombis och tänker att förvånansvärt många nog skulle klara sig utmärkt med en bil i det här kompakta formatet istället för ett bensinslukande forntidsmonster. Jag har lovat mig själv att inte komma med pekpinnar och moralpredikningar till andra bilister men jag måste erkänna att billigare soppanotor och ett något renare miljösamvete ger en viss kick.